Sveriges mest berömda revykuplett
Den ökända hästen från Troja av Karl Gerhard, som ingick i sommarrevyn Gullregn 1940, brukar allmänt betraktas som Sveriges mest berömda och hyllade revykuplett. Det finns många skäl för det, men den innebär också att Karl Gerhards övriga, rika och innehållsdigra produktion oförtjänt kommer i skuggan. Det har alltid irriterat mig.
Dess kultstatus började tidigt och kan sägas ha kulminerat under det vänsterorienterade 70-talet. Den passade in då på ett märkligt sätt. Men dess status som politisk satir av yppersta klass kanske tog sin början när historikerna Karl-Ivar Hildeman, Sven G. Hansson och Bengt R. Jonsson 1960 gav ut Politisk rimdans, en viskavalkad genom svensk historia, med underrubriken från Karl Knutsson till Karl Gerhard. Så här skriver Jonsson i inledningen till den avtryckta kupletten: "Den 31 juli 1940 är ett remarkabelt datum i den politiska visans historia. Det var den dagen Karl Gerhard presenterade sitt mästerverk i genren, Trojanska hästen, vilket skedde i revyn Gullregn på Folkan. Kupletten gjorde en utomordentlig succé och ansågs av en samtida kritiker vara den bästa som överhuvudtaget sjungits från en svensk scen. Det var en visa fylld av både patos och esprit, en svidande maliciös uppgörelse med femte kolonnens verksamhet och neutral flathet. Den framfördes vid en aktuell tidpunkt: Frankrike, Belgien hade just fallit och Danmark och Norge hade ockuperats; i Sverige rullade permitenttågen. På högre ort uppskattades emellertid inte Karl Gerhards framträdande som politisk opinionsbildare. Efter klagomål från den tyska legationen uppvaktades författaren av såväl stats- som utrikesministern, och sedan han vägrat att stryka sin brännbara kuplett förbjöds den under åberopande av ordningsstadgans paragraf om offentlig föreställning som 'strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare oordning'. Därmed hade det också med all tydlighet framgått att den politiska visan inte mist sin slagkraft utan fortfarande var en betydelsefull opinionsbildande faktor."
Det är sannerligen vackra och upplyftande ord. Det skulle emellertid dröja ett antal år innan Karl Gerhard hamnade i de litteraturhistoriska handböckerna. När jag disputerade på en avhandling om Karl Gerhard 1976 var jag väl något av pionjär, men det är inget att skryta med. Det stora litteraturhistoriska verket Den svenska litteraturen i sju band som gavs ut med anledning av Bonniers 150-årsjubileum 1987 innehåller den första egentliga framställningen av Karl Gerhard rent litteraturhistoriskt. Där skriver litteraturprofessorn Lars Lönnroth att i jämförelse med Ernst Rolf framstår Karl Gerhard som den mest litterärt betydande och fortsätter: "Det gör han framför allt i kraft av ett antal satiriska kupletter från 1930- och 1940- talen, ofta riktade mot de nazistiska makthavarna och deras svenska medlöpare, t ex Jag står i skuggan av en stövel, som sjöngs redan 1934 av Zarah Leander, och Den ökända hästen från Troja, som sommaren 1940 förbjöds av svenska myndigheter för att inte provocera tyskarna. Under andra världskriget blev Karl Gerhards revyer ett viktigt forum för den antinazistiska och kulturradikala opinionen bland de intellektuella. Det medförde att han efter kriget - särskilt inom vänstern - fick en politisk hjältegloria som ibland gjort det svårt att se vari hans konstnärsskap egentligen består. Karl Gerhards kupletter utmärker sig nämligen ingalunda genom ideologisk trofasthet utan genom i en elak gallisk spiritualitet, som skär över alla ideologiska gränslinjer. Texterna är fulla av halsbrytande vitsar, lärda paradoxer och en snobbig - ibland rent av infam - skvalleraktighet om politikens och kulturvärldens koryféer, skickligt avpassad för det högre borgerskapet salonger. Syntaxen är ofta magnifikt onaturlig i sin strävan efter oväntade rim och införstådda blinkningar åt den akademiskt bildade eliten. Dessa egenskaper utmärker inte minst de antinazistiska paradnumren från krigsåren."
Ensemblen i Gullregn var nog det bästa som kunde uppbådas 1940. Sandro Malmqvist, också en begåvad scenograf, var revyns regissör, Lillebror Söderlundh dess kapellmästare och nyligen hemkomna Birgit Cullberg dess koreograf. Katie Rolfsen var den kvinnliga motpolen som Thespis-käringen till Karl Gerhard som Thespis. Aldrig någonsin hade en sådan kvalificerad ensemble skådats på en revyscen. Revyn skulle ju också gå nästan oavbrutet i ett år med spelplatser både i Stocholm, Göteborg och Malmö. Man kan livligt beklaga att föreställningen inte filmades. De flesta kupletterna spelades dock in till glädje för senare lyssnare. Inom parentes bara att den underbara kupletten Hurra, hurra vad det är roligt i Moskva i revyn sjöngs av just Katie Rolfsen. Hennes version skulle man vilja ha hört. Som vanligt sjöng Gerhard själv in de bästa bitarna.
Det som inte minst bidrog till trojanska hästens framgång var den effektfulla inramningen. En jättelik dalahäst med kurbitsmålningar och ett femte ben under magen - den femte kolonnen - gled in på scenen till en glad tyrolermelodi ur Vita hästen, ur kroppen hoppade fem balettflickor ut försedda med gitarrer och tyrolerhattar. Plötsligt förändrades musiken till ödesmättad marsch och flickorna vände på hattarna som förvandlades till tyska soldathjälmar och gitarrerna slogs ihop till maskingevär. Då steg Karl Gerhard ut ur det femte benet och framförde kupletten. Effektfullt, inte sant? Detta kunde han göra ca åtta gånger innan totalförbudet levererades. Samma kväll som förbudet överlämnades och två poliskonstaplar placerats ut i salongen sjöng Karl Gerhard den i alla fall och undrade efter kuplettens slut om "hästapo" hade hört ordentligt. Detta renderade honom 50 kronor i dagsböter men det lär enligt uppgift vara den roligaste femtiolapp revydirektören någonsin lagt ut. Dagarna efter förbudet introducerades hela scenen som vanligt men i stället för kupletten läste Karl Gerhard upp polisresolutionen - till musik. Strålande bifall naturligtvis. Efter någon månad återuppstod hästen, nu som Den välkända hästen från Troja. År 1940 var naturligtvis Karl Gerhard ovanligt samsjungen med sin publik, eftersom alla förfasades över ockupationen av broderländerna. Revyn Gullregn blev också Karl Gerhards allra största succé och helt välförtjänt. När kriget var slut i maj 1945 fick Karl Gerhard ett telegram från Nils Ferlin med följande lydelse: "Käre Karl Gerhard, du som har vunnit andra världskriget, skulle du kunna låna mig femtio kronor."
Hela texten till trojanska hästen finns i flera böcker; I skuggan av en stövel (1945), Karl Gerhards bästa (1950) och i min bok Ett bedårande barn av sin tid (1977). Att läsa den är en bra historielektion om året 1940.
Åke Pettersson
Hedersordförande i Karl Gerhard-sällskapet
Dess kultstatus började tidigt och kan sägas ha kulminerat under det vänsterorienterade 70-talet. Den passade in då på ett märkligt sätt. Men dess status som politisk satir av yppersta klass kanske tog sin början när historikerna Karl-Ivar Hildeman, Sven G. Hansson och Bengt R. Jonsson 1960 gav ut Politisk rimdans, en viskavalkad genom svensk historia, med underrubriken från Karl Knutsson till Karl Gerhard. Så här skriver Jonsson i inledningen till den avtryckta kupletten: "Den 31 juli 1940 är ett remarkabelt datum i den politiska visans historia. Det var den dagen Karl Gerhard presenterade sitt mästerverk i genren, Trojanska hästen, vilket skedde i revyn Gullregn på Folkan. Kupletten gjorde en utomordentlig succé och ansågs av en samtida kritiker vara den bästa som överhuvudtaget sjungits från en svensk scen. Det var en visa fylld av både patos och esprit, en svidande maliciös uppgörelse med femte kolonnens verksamhet och neutral flathet. Den framfördes vid en aktuell tidpunkt: Frankrike, Belgien hade just fallit och Danmark och Norge hade ockuperats; i Sverige rullade permitenttågen. På högre ort uppskattades emellertid inte Karl Gerhards framträdande som politisk opinionsbildare. Efter klagomål från den tyska legationen uppvaktades författaren av såväl stats- som utrikesministern, och sedan han vägrat att stryka sin brännbara kuplett förbjöds den under åberopande av ordningsstadgans paragraf om offentlig föreställning som 'strider mot sedlighet eller allmän lag eller föranleder till svårare oordning'. Därmed hade det också med all tydlighet framgått att den politiska visan inte mist sin slagkraft utan fortfarande var en betydelsefull opinionsbildande faktor."
Det är sannerligen vackra och upplyftande ord. Det skulle emellertid dröja ett antal år innan Karl Gerhard hamnade i de litteraturhistoriska handböckerna. När jag disputerade på en avhandling om Karl Gerhard 1976 var jag väl något av pionjär, men det är inget att skryta med. Det stora litteraturhistoriska verket Den svenska litteraturen i sju band som gavs ut med anledning av Bonniers 150-årsjubileum 1987 innehåller den första egentliga framställningen av Karl Gerhard rent litteraturhistoriskt. Där skriver litteraturprofessorn Lars Lönnroth att i jämförelse med Ernst Rolf framstår Karl Gerhard som den mest litterärt betydande och fortsätter: "Det gör han framför allt i kraft av ett antal satiriska kupletter från 1930- och 1940- talen, ofta riktade mot de nazistiska makthavarna och deras svenska medlöpare, t ex Jag står i skuggan av en stövel, som sjöngs redan 1934 av Zarah Leander, och Den ökända hästen från Troja, som sommaren 1940 förbjöds av svenska myndigheter för att inte provocera tyskarna. Under andra världskriget blev Karl Gerhards revyer ett viktigt forum för den antinazistiska och kulturradikala opinionen bland de intellektuella. Det medförde att han efter kriget - särskilt inom vänstern - fick en politisk hjältegloria som ibland gjort det svårt att se vari hans konstnärsskap egentligen består. Karl Gerhards kupletter utmärker sig nämligen ingalunda genom ideologisk trofasthet utan genom i en elak gallisk spiritualitet, som skär över alla ideologiska gränslinjer. Texterna är fulla av halsbrytande vitsar, lärda paradoxer och en snobbig - ibland rent av infam - skvalleraktighet om politikens och kulturvärldens koryféer, skickligt avpassad för det högre borgerskapet salonger. Syntaxen är ofta magnifikt onaturlig i sin strävan efter oväntade rim och införstådda blinkningar åt den akademiskt bildade eliten. Dessa egenskaper utmärker inte minst de antinazistiska paradnumren från krigsåren."
Ensemblen i Gullregn var nog det bästa som kunde uppbådas 1940. Sandro Malmqvist, också en begåvad scenograf, var revyns regissör, Lillebror Söderlundh dess kapellmästare och nyligen hemkomna Birgit Cullberg dess koreograf. Katie Rolfsen var den kvinnliga motpolen som Thespis-käringen till Karl Gerhard som Thespis. Aldrig någonsin hade en sådan kvalificerad ensemble skådats på en revyscen. Revyn skulle ju också gå nästan oavbrutet i ett år med spelplatser både i Stocholm, Göteborg och Malmö. Man kan livligt beklaga att föreställningen inte filmades. De flesta kupletterna spelades dock in till glädje för senare lyssnare. Inom parentes bara att den underbara kupletten Hurra, hurra vad det är roligt i Moskva i revyn sjöngs av just Katie Rolfsen. Hennes version skulle man vilja ha hört. Som vanligt sjöng Gerhard själv in de bästa bitarna.
Det som inte minst bidrog till trojanska hästens framgång var den effektfulla inramningen. En jättelik dalahäst med kurbitsmålningar och ett femte ben under magen - den femte kolonnen - gled in på scenen till en glad tyrolermelodi ur Vita hästen, ur kroppen hoppade fem balettflickor ut försedda med gitarrer och tyrolerhattar. Plötsligt förändrades musiken till ödesmättad marsch och flickorna vände på hattarna som förvandlades till tyska soldathjälmar och gitarrerna slogs ihop till maskingevär. Då steg Karl Gerhard ut ur det femte benet och framförde kupletten. Effektfullt, inte sant? Detta kunde han göra ca åtta gånger innan totalförbudet levererades. Samma kväll som förbudet överlämnades och två poliskonstaplar placerats ut i salongen sjöng Karl Gerhard den i alla fall och undrade efter kuplettens slut om "hästapo" hade hört ordentligt. Detta renderade honom 50 kronor i dagsböter men det lär enligt uppgift vara den roligaste femtiolapp revydirektören någonsin lagt ut. Dagarna efter förbudet introducerades hela scenen som vanligt men i stället för kupletten läste Karl Gerhard upp polisresolutionen - till musik. Strålande bifall naturligtvis. Efter någon månad återuppstod hästen, nu som Den välkända hästen från Troja. År 1940 var naturligtvis Karl Gerhard ovanligt samsjungen med sin publik, eftersom alla förfasades över ockupationen av broderländerna. Revyn Gullregn blev också Karl Gerhards allra största succé och helt välförtjänt. När kriget var slut i maj 1945 fick Karl Gerhard ett telegram från Nils Ferlin med följande lydelse: "Käre Karl Gerhard, du som har vunnit andra världskriget, skulle du kunna låna mig femtio kronor."
Hela texten till trojanska hästen finns i flera böcker; I skuggan av en stövel (1945), Karl Gerhards bästa (1950) och i min bok Ett bedårande barn av sin tid (1977). Att läsa den är en bra historielektion om året 1940.
Åke Pettersson
Hedersordförande i Karl Gerhard-sällskapet