Stockholms stadsteater: Rikard Wolff gestaltar Karl Gerhard
ur Jazzgossen augusti 2014
Jag går hem till Rikard Wolff för att intervjua honom. Mina frågor ligger i väskan. Jag har en påse med en croissant och en pain au chocolat från mitt favoritbageri vid Mariatorget. ”Oss frankofiler emellan” ska jag säga till honom när jag överräcker påsen.
Allt går så fort. Jag ringer på och hinner knappt in i tamburen Han har så långa ben så han har redan förflyttat sig till köket innan jag hunnit säga orden. Hur påsen hamnat i hans händer vet jag inte. Han svajar lite när han går. Som jag sett på videoklipp på youtube när han går ut på sin balkong på Södermalm med den hänförande utsikten över hela Stockholm.
Jag får kaffe. Smular ner lappen med frågor med min pain au chocolat. Han verkar klara franska bullar med större elegans. Han pratar och styr samtalet. Jag har fullt sjå att få ut mina frågor.
Foto: Thessing
Jag är ju hemma hos honom för att ställa frågor om hans förhållande till Karl Gerhard och om hans förberedelser för rollen på Stadsteatern. Detta är en dag i slutet av mars när vårsolen försiktigt värmer vinterfrusna. Repetitionerna av pjäsen har inte börjat än. Rikard tar fram sin dator och visar mig en bild på sig själv i mörk kostym och hög hatt i handen. En bild som är tänkt att användas i marknadsföringen av pjäsen. Bilden togs veckan före. Ingen porträttlik bild av Karl Gerhard men en bild av människan Karl Gerhard. Och av Rikard Wolff. De båda förenas i blicken, i hållningen; i hela uttryckssättet. Bilden berör.
Den berättar för mig om den roll som Rikard ännu inte skapat men som jag anar i bilden.
-Jag snappar upp allt jag kan om honom nu, säger Rikard. Jag använder min emotionella sida där fantasin får flöda. Och den intellektuella sidan som strukturerar. Det är så jag fungerar. Bli förförd och samtidigt vara rationell i mitt sökande efter att hitta min karaktär på scenen.
Rikard Wolff ser i Karl Gerhard artisten som samhällsdebattör med det skarpa intellektet. Samtidigt flärden som ett utmärkande drag i hans karaktär.
-Karl Gerhard är ju Gudfadern för hela den svenska underhållningsbranschen, säger han. Alla står vi i tacksamhetsskuld till honom och hans gärning
Han räknar upp artister som präglats av Karl Gerhard och som i sin ungdom arbetade tillsammans med honom och därmed gick i hans skola. Meg Westergren och Sven Wollter som båda deltog i hans sista revy på Vasan. Gösta Ekman som kom honom så nära genom äktenskapet med guddottern Fatima. Hasse & Tage fortsatte traditionen med politiska revyer.
Alla vet hur viktigt han betonade diktionen men också att vara intill yttersta detalj förberedd inför ett scenframträdande.
- Jaha du, du sitter ner strax före ett uppträdande, säger Lill Lindfors till mig med en suck när vi ska göra entré på scen tillsammans, berättar Rikard. Hon fick lära sig av Karl Gerhard att man måste stå halvtimmen före föreställningens början för att inte minsta veck skulle uppstå på scenkläderna. Så där står hon fortfarande, 73 år gammal innan hon ska uppträda medan jag kan sitta ner.
Rikard känner starkt för sin karaktär i pjäsen på Stadsteatern i höst. Det är dock första gången han på allvar tar sig an Karl Gerhard sedan ungdomen
-Jag sjöng redan i tonåren några kupletter av Karl Gerhard i en lokalrevy i Karlstad. Peter Harryson satte också upp en revy på scenskolan där jag sjöng Jazzgossen. Senare i livet har jag då och då sjungit Trojanska hästen. Nu först får jag riktigt göra en roll som Karl Gerhard.
Pjäsen är skriven av Irena Kraus och är en komprimerad historia av revykungens liv. Zarah Leander finns med, Moa Martinsson som var en vän till honom och guddottern Fatima under namnet Matilda. En viktig roll i pjäsen som i verkligheten spelar också partnern och arbetskollegan Göthe Ericsson, efter Karl Gerhards död planeringschef på Dramaten. Det är självklart att Rikard Wolff ska spela Karl Gerhard. Vem annars i Sverige skulle göra den rollen?
Rikard Wolff kom till Dramaten 1990 från Unga Klara. Då mötte han Göthe som styrde och ställde med allt och alla på teatern
-Göthe var mer än planeringschef, säger Rikard. Han var Mr Dramaten, helt enkelt. Välklädd, elegant, oerhört noggrann och viljestark. Jag blev snart vän till honom och hembjuden till hans och sambon Benny (Alnebratts) hus i Saltsjöbaden. Inte Kråkslottet utan ett annat hus.
Vi återkommer till Karl Gerhard.
-Jag är intresserad av alla aspekter av personen Karl Gerhard. Han var förmögen och bodde flott. Samtidigt fanns där hans politiska engagemang. Han var en kultur- och vänsterradikal under sin tid.
Karl Gerhards homosexualitet lär också ha påverkat hans politiska engagemang. Han kände på ett intensivt sätt, in i märgen, vilket förakt som Hitlerregimen visade mot de mänskliga rättigheterna. För Rikard är en sådan reflektion självklar. Karl Gerhard var ju en borgerlig och politiskt rätt oengagerad person under sin ungdom och under 20-talet. Först med nazismens och fascismens utveckling i Tyskland och i andra länder i Europa kom Karl Gerhard att radikaliseras. Han visste vilket hot som nazismen innebar också för honom personligen.
Vi har visserligen smulat färdigt med vår croissant och pain au chocolat men samtalet glider ändå in på Frankrike. Hans föräldrar möttes i Paris. Det har han berättat i sin bok Rikitikitavi. Han växte upp med den franska kulturen i hemmet i Karlstad. Frankrike stod tidigt i hans värld för romantik, musik, mat och vin. Så levde föräldrarna. Ofta spelade de Edith Piaf på grammofonen. Föräldrarna såg också henne uppträda på Berns 1958 när Rikard knappt var född. Ett knappt halvsekel senare turnerade han med hennes visor runt om i Sverige.
Förra året tog Rikard emot hederslegionen av den franska ambassadören i Stockholm. En stor ära som ytterst få svenska artister förunnats. Ingmar Bergman och Max von Sydow. Rikard förstärker det flöde av fransk kulturtradition i Sverige som Karl Gerhard på sin tid bidrog till hålla öppet för svenskarna.
Jag borstar försiktigt ner de sista brödsmulorna från mitt papper med intervjufrågorna ner i min väska så att Rikard efteråt ska slippa dammsuga där jag suttit. Jag frågar om han också vill uppträda vid Karl Gerhard-sällskapets höstmöte den 18 oktober på Stadsbiblioteket i Stockholm. Framföra några av de tio kupletter som han sjunger i pjäsen. Till min glädje svarar han ja.
Karl Gerhard dog 1964. I år är det 50 år sedan. Rikard Wolff träder då fram på scenen både som uttolkare av musiken och texterna och som skådespelaren som ger sin tolkning av människan Karl Gerhard.
Någon dag senare släpper jag ner ett paket med en bok om Karl Gerhard i Rikards brevlåda. Han får Jazzgossen och annat material. Jag ser framemot hur han förbereder sig för rollen med fantasi och struktur. Nu väntar vi bara på premiären…
Tomas Lindbom
Ordförande i Karl Gerhard-sällskapet
Allt går så fort. Jag ringer på och hinner knappt in i tamburen Han har så långa ben så han har redan förflyttat sig till köket innan jag hunnit säga orden. Hur påsen hamnat i hans händer vet jag inte. Han svajar lite när han går. Som jag sett på videoklipp på youtube när han går ut på sin balkong på Södermalm med den hänförande utsikten över hela Stockholm.
Jag får kaffe. Smular ner lappen med frågor med min pain au chocolat. Han verkar klara franska bullar med större elegans. Han pratar och styr samtalet. Jag har fullt sjå att få ut mina frågor.
Foto: Thessing
Jag är ju hemma hos honom för att ställa frågor om hans förhållande till Karl Gerhard och om hans förberedelser för rollen på Stadsteatern. Detta är en dag i slutet av mars när vårsolen försiktigt värmer vinterfrusna. Repetitionerna av pjäsen har inte börjat än. Rikard tar fram sin dator och visar mig en bild på sig själv i mörk kostym och hög hatt i handen. En bild som är tänkt att användas i marknadsföringen av pjäsen. Bilden togs veckan före. Ingen porträttlik bild av Karl Gerhard men en bild av människan Karl Gerhard. Och av Rikard Wolff. De båda förenas i blicken, i hållningen; i hela uttryckssättet. Bilden berör.
Den berättar för mig om den roll som Rikard ännu inte skapat men som jag anar i bilden.
-Jag snappar upp allt jag kan om honom nu, säger Rikard. Jag använder min emotionella sida där fantasin får flöda. Och den intellektuella sidan som strukturerar. Det är så jag fungerar. Bli förförd och samtidigt vara rationell i mitt sökande efter att hitta min karaktär på scenen.
Rikard Wolff ser i Karl Gerhard artisten som samhällsdebattör med det skarpa intellektet. Samtidigt flärden som ett utmärkande drag i hans karaktär.
-Karl Gerhard är ju Gudfadern för hela den svenska underhållningsbranschen, säger han. Alla står vi i tacksamhetsskuld till honom och hans gärning
Han räknar upp artister som präglats av Karl Gerhard och som i sin ungdom arbetade tillsammans med honom och därmed gick i hans skola. Meg Westergren och Sven Wollter som båda deltog i hans sista revy på Vasan. Gösta Ekman som kom honom så nära genom äktenskapet med guddottern Fatima. Hasse & Tage fortsatte traditionen med politiska revyer.
Alla vet hur viktigt han betonade diktionen men också att vara intill yttersta detalj förberedd inför ett scenframträdande.
- Jaha du, du sitter ner strax före ett uppträdande, säger Lill Lindfors till mig med en suck när vi ska göra entré på scen tillsammans, berättar Rikard. Hon fick lära sig av Karl Gerhard att man måste stå halvtimmen före föreställningens början för att inte minsta veck skulle uppstå på scenkläderna. Så där står hon fortfarande, 73 år gammal innan hon ska uppträda medan jag kan sitta ner.
Rikard känner starkt för sin karaktär i pjäsen på Stadsteatern i höst. Det är dock första gången han på allvar tar sig an Karl Gerhard sedan ungdomen
-Jag sjöng redan i tonåren några kupletter av Karl Gerhard i en lokalrevy i Karlstad. Peter Harryson satte också upp en revy på scenskolan där jag sjöng Jazzgossen. Senare i livet har jag då och då sjungit Trojanska hästen. Nu först får jag riktigt göra en roll som Karl Gerhard.
Pjäsen är skriven av Irena Kraus och är en komprimerad historia av revykungens liv. Zarah Leander finns med, Moa Martinsson som var en vän till honom och guddottern Fatima under namnet Matilda. En viktig roll i pjäsen som i verkligheten spelar också partnern och arbetskollegan Göthe Ericsson, efter Karl Gerhards död planeringschef på Dramaten. Det är självklart att Rikard Wolff ska spela Karl Gerhard. Vem annars i Sverige skulle göra den rollen?
Rikard Wolff kom till Dramaten 1990 från Unga Klara. Då mötte han Göthe som styrde och ställde med allt och alla på teatern
-Göthe var mer än planeringschef, säger Rikard. Han var Mr Dramaten, helt enkelt. Välklädd, elegant, oerhört noggrann och viljestark. Jag blev snart vän till honom och hembjuden till hans och sambon Benny (Alnebratts) hus i Saltsjöbaden. Inte Kråkslottet utan ett annat hus.
Vi återkommer till Karl Gerhard.
-Jag är intresserad av alla aspekter av personen Karl Gerhard. Han var förmögen och bodde flott. Samtidigt fanns där hans politiska engagemang. Han var en kultur- och vänsterradikal under sin tid.
Karl Gerhards homosexualitet lär också ha påverkat hans politiska engagemang. Han kände på ett intensivt sätt, in i märgen, vilket förakt som Hitlerregimen visade mot de mänskliga rättigheterna. För Rikard är en sådan reflektion självklar. Karl Gerhard var ju en borgerlig och politiskt rätt oengagerad person under sin ungdom och under 20-talet. Först med nazismens och fascismens utveckling i Tyskland och i andra länder i Europa kom Karl Gerhard att radikaliseras. Han visste vilket hot som nazismen innebar också för honom personligen.
Vi har visserligen smulat färdigt med vår croissant och pain au chocolat men samtalet glider ändå in på Frankrike. Hans föräldrar möttes i Paris. Det har han berättat i sin bok Rikitikitavi. Han växte upp med den franska kulturen i hemmet i Karlstad. Frankrike stod tidigt i hans värld för romantik, musik, mat och vin. Så levde föräldrarna. Ofta spelade de Edith Piaf på grammofonen. Föräldrarna såg också henne uppträda på Berns 1958 när Rikard knappt var född. Ett knappt halvsekel senare turnerade han med hennes visor runt om i Sverige.
Förra året tog Rikard emot hederslegionen av den franska ambassadören i Stockholm. En stor ära som ytterst få svenska artister förunnats. Ingmar Bergman och Max von Sydow. Rikard förstärker det flöde av fransk kulturtradition i Sverige som Karl Gerhard på sin tid bidrog till hålla öppet för svenskarna.
Jag borstar försiktigt ner de sista brödsmulorna från mitt papper med intervjufrågorna ner i min väska så att Rikard efteråt ska slippa dammsuga där jag suttit. Jag frågar om han också vill uppträda vid Karl Gerhard-sällskapets höstmöte den 18 oktober på Stadsbiblioteket i Stockholm. Framföra några av de tio kupletter som han sjunger i pjäsen. Till min glädje svarar han ja.
Karl Gerhard dog 1964. I år är det 50 år sedan. Rikard Wolff träder då fram på scenen både som uttolkare av musiken och texterna och som skådespelaren som ger sin tolkning av människan Karl Gerhard.
Någon dag senare släpper jag ner ett paket med en bok om Karl Gerhard i Rikards brevlåda. Han får Jazzgossen och annat material. Jag ser framemot hur han förbereder sig för rollen med fantasi och struktur. Nu väntar vi bara på premiären…
Tomas Lindbom
Ordförande i Karl Gerhard-sällskapet
Foto: Joi Grinde