Estradören Karl Gerhard
- en personlig betraktelse
John Osbornes pjäs The Entertainer inspirerade Karl Gerhard till försvenskningen estradör. Vad betyder det? Att det kommer från substantivet estrad är ju självklart och på nöjets estrader arbetade ju Karl Gerhard i nästan 60 år. Han kunde lika gärna ha kallat sig histrion. I Karl Gerhards nekrolog över ungdomsvännen Gösta Ekman 1938 kallar han just honom "den siste histrionen". I sommarrevyn Gullregn 1940 uppträder Karl Gerhard som histrionen Thespis, enligt traditionen antikens förste dramatiker. Histrion är ett annat namn för skådespelare, men med många klassiska associationer. Karl Gerhard ville nog bli betraktad som en närmast klassisk författartyp. Och för många är han ju nu vorden klassisk.
Det finns en viss förkärlek för klassiska, antika förebilder hos Karl Gerhard. Så kallat attiskt salt förknippas ju gärna med Karl Gerhard - det handlar väl då främst om den bitvis bitande satiren. Redan någon gång på 20-talet fick han smeknamnet "den svenske Aristofanes". Detta förföljde honom genom åren. Två gånger byggde han på förlagor från den atenske komediförfattaren; Oss greker emellan (som bygger på Lysistrate och Kvinnorna i folkförsamlingen) och Gullregn (som bygger på Aristofanes sista komedi Plutos). Det tjusiga tillnamnet påhejades av Knut Hagberg i Nya Dagligt Allehanda 1933 och av grekprofessorn Ernst Nachmanson i Ord & Bild 1940. Ivar Harrie gick så långt att han kallade Aristofanes för Greklands Karl Gerhard. Denna klassiska förebild kunde någon gång förvandlas till tvångströja. Men hur som helst lät det ju flott. Jag har ju penetrerat Oss greker emellan från 1933 ganska ingående så en viss hum har jag väl.
När man ägnat nästan halva livet åt Karl Gerhard får man sina favoriter i denna stora produktion, framför allt bland kupletterna, det är ju ofrånkomligt. Särskilt lyssningsvärda är perioderna 1928-29 och 1935-38. Dem skulle jag vilja rekommendera eftersom de finns återutgivna på LP och CD. Alla pratar naturligtvis mest om Den ökända hästen från Troja, men den har en benägenhet att skymma allting annat, man ser inte skogen för alla trän.
Denna lilla artikel var tänkt som en kort biografi över Karl Gerhard men blev i stället en personlig reflexion. Jag ber om ursäkt för detta men jag har så ofantligt många gånger skrivit korta biografier om Karl Gerhard, i lexika, i diskografier, på skivkonvolut med mera så jag tar mig därför friheten att helt enkelt citera min KG-artikel i Nationalencyklopedin. Karl Gerhard var en stor kulturpersonlighet med ofantligt stor och omfattande produktion, men innerst inne var han en människa av kött och blod - det glömmer man lätt när man beundrar hans kuplettkonst. Så här skrev jag i Nationalencyklopedin 1991 om honom:
"Gerhard (till 1938 Johnson), Karl, f. 14 april 1891, d. 22 april 1964, revyförfattare, skådespelare och teaterdirektör. G. blev känd för sina satiriska revyer, en raffinerad kupletteknik och ett mycket personligt framställningssätt. I Sverige introducerade han den samtidsorienterade revyn omkring 1920 och var dess främste representant i ca 45 år. Han skrev och producerade ett 60-tal revyer och författade ca 4 000 kupletter och revyhistorien, vid sidan av sketcher, monologer och fem memoarvolymer. G. var skådespelare 1908-14 i kringresande sällskap i landsorten. Åren 1914-18 var han engagerad hos Hjalmar Selander vid Nya Teatern i Göteborg, från 1918 hos Robert Ryberg vid Folkteatern i Stockholm.
Sin första professionella revy skrev han tillsammans med Karl-Ewert (Christenson) för Folkteatern 1919. År 1921 uppförde han sin första helt egna revy "Folkan - Vart ska vi annars gå?" som innehöll G:s älskvärda porträtt av Gustav V, kallat "Kungakupletten" . I 1922 års revy lanserades "Jazzgossen" ( musik Edvard Brink) som tidigt blev något av en signatur för G. Bland hans största revysucceer kan nämnas "Allt i gala" (1925), de litterärt betonade "Oss greker emellan" (1933) och "Gullregn" (1940). Den sistnämnda innehöll den bekanta kupletten "Den ökända hästen från Troja", vilken förbjöds av polisen efter påtryckningar från tyska legationen. Efter motgångar 1943-47 vann G. tillbaka sin publik i och med enmansrevyerna och memoarerna i början av 1950-talet. Han var chef för Folkan i Stockholm 1935-42 och tillsammans med sonen Per Gerhard (f. 1924) chef för Vasateatern. 1952-64. G. framträdde ofta i radio och TV och är rikt representerad på fonogram.
Litteratur: S. Ahlgren, Den okände Karl Gerhard (1966); Åke Pettersson, Ett bedårande barn av sin tid (1977); Åke Pettersson & H. Samuelsson ( utg.), Om vi inte minns fel: Karl Gerhard 1891-1991 (1991)."
Till sist skulle jag vilja rekommendera alla att läsa Karl Gerhards mycket underhållande memoarer; de går att få tag i antikvariskt. Åsså kommer det en gosse (1931), Om jag inte minns fel (1952), Katt bland hermeliner (1956), Lite Gullregn (1961) och den postumt publicerade Med mitt goda minne (1964). Men sist men inte minst Karl Gerhards uppgörelse med samlingsregeringen och eftergiftspolitiken i den arga och ettersprutande I skuggan av en stövel (1945), full av ilska och många goda kupletter och sketcher återgivna. En hat och vitbok som heter duga. Det finns mycket att hämta för den som är intresserad av svensk politisk- och nöjeshistoria.
Detta var mina tankar och reflexioner om en av vår tids största och klyftigaste underhållare, estradör och varför inte histrion.
Åke Pettersson
Hedersordförande i Karl Gerhard-sällskapet
Det finns en viss förkärlek för klassiska, antika förebilder hos Karl Gerhard. Så kallat attiskt salt förknippas ju gärna med Karl Gerhard - det handlar väl då främst om den bitvis bitande satiren. Redan någon gång på 20-talet fick han smeknamnet "den svenske Aristofanes". Detta förföljde honom genom åren. Två gånger byggde han på förlagor från den atenske komediförfattaren; Oss greker emellan (som bygger på Lysistrate och Kvinnorna i folkförsamlingen) och Gullregn (som bygger på Aristofanes sista komedi Plutos). Det tjusiga tillnamnet påhejades av Knut Hagberg i Nya Dagligt Allehanda 1933 och av grekprofessorn Ernst Nachmanson i Ord & Bild 1940. Ivar Harrie gick så långt att han kallade Aristofanes för Greklands Karl Gerhard. Denna klassiska förebild kunde någon gång förvandlas till tvångströja. Men hur som helst lät det ju flott. Jag har ju penetrerat Oss greker emellan från 1933 ganska ingående så en viss hum har jag väl.
När man ägnat nästan halva livet åt Karl Gerhard får man sina favoriter i denna stora produktion, framför allt bland kupletterna, det är ju ofrånkomligt. Särskilt lyssningsvärda är perioderna 1928-29 och 1935-38. Dem skulle jag vilja rekommendera eftersom de finns återutgivna på LP och CD. Alla pratar naturligtvis mest om Den ökända hästen från Troja, men den har en benägenhet att skymma allting annat, man ser inte skogen för alla trän.
Denna lilla artikel var tänkt som en kort biografi över Karl Gerhard men blev i stället en personlig reflexion. Jag ber om ursäkt för detta men jag har så ofantligt många gånger skrivit korta biografier om Karl Gerhard, i lexika, i diskografier, på skivkonvolut med mera så jag tar mig därför friheten att helt enkelt citera min KG-artikel i Nationalencyklopedin. Karl Gerhard var en stor kulturpersonlighet med ofantligt stor och omfattande produktion, men innerst inne var han en människa av kött och blod - det glömmer man lätt när man beundrar hans kuplettkonst. Så här skrev jag i Nationalencyklopedin 1991 om honom:
"Gerhard (till 1938 Johnson), Karl, f. 14 april 1891, d. 22 april 1964, revyförfattare, skådespelare och teaterdirektör. G. blev känd för sina satiriska revyer, en raffinerad kupletteknik och ett mycket personligt framställningssätt. I Sverige introducerade han den samtidsorienterade revyn omkring 1920 och var dess främste representant i ca 45 år. Han skrev och producerade ett 60-tal revyer och författade ca 4 000 kupletter och revyhistorien, vid sidan av sketcher, monologer och fem memoarvolymer. G. var skådespelare 1908-14 i kringresande sällskap i landsorten. Åren 1914-18 var han engagerad hos Hjalmar Selander vid Nya Teatern i Göteborg, från 1918 hos Robert Ryberg vid Folkteatern i Stockholm.
Sin första professionella revy skrev han tillsammans med Karl-Ewert (Christenson) för Folkteatern 1919. År 1921 uppförde han sin första helt egna revy "Folkan - Vart ska vi annars gå?" som innehöll G:s älskvärda porträtt av Gustav V, kallat "Kungakupletten" . I 1922 års revy lanserades "Jazzgossen" ( musik Edvard Brink) som tidigt blev något av en signatur för G. Bland hans största revysucceer kan nämnas "Allt i gala" (1925), de litterärt betonade "Oss greker emellan" (1933) och "Gullregn" (1940). Den sistnämnda innehöll den bekanta kupletten "Den ökända hästen från Troja", vilken förbjöds av polisen efter påtryckningar från tyska legationen. Efter motgångar 1943-47 vann G. tillbaka sin publik i och med enmansrevyerna och memoarerna i början av 1950-talet. Han var chef för Folkan i Stockholm 1935-42 och tillsammans med sonen Per Gerhard (f. 1924) chef för Vasateatern. 1952-64. G. framträdde ofta i radio och TV och är rikt representerad på fonogram.
Litteratur: S. Ahlgren, Den okände Karl Gerhard (1966); Åke Pettersson, Ett bedårande barn av sin tid (1977); Åke Pettersson & H. Samuelsson ( utg.), Om vi inte minns fel: Karl Gerhard 1891-1991 (1991)."
Till sist skulle jag vilja rekommendera alla att läsa Karl Gerhards mycket underhållande memoarer; de går att få tag i antikvariskt. Åsså kommer det en gosse (1931), Om jag inte minns fel (1952), Katt bland hermeliner (1956), Lite Gullregn (1961) och den postumt publicerade Med mitt goda minne (1964). Men sist men inte minst Karl Gerhards uppgörelse med samlingsregeringen och eftergiftspolitiken i den arga och ettersprutande I skuggan av en stövel (1945), full av ilska och många goda kupletter och sketcher återgivna. En hat och vitbok som heter duga. Det finns mycket att hämta för den som är intresserad av svensk politisk- och nöjeshistoria.
Detta var mina tankar och reflexioner om en av vår tids största och klyftigaste underhållare, estradör och varför inte histrion.
Åke Pettersson
Hedersordförande i Karl Gerhard-sällskapet